Team.pink.tails

En blogg om mitt liv med min man, vår husrenovering, mina hundar Greta, Gertrud & Ethel 🥰

24 Februari 2015

Kategori: Allmänt

I dag är tiken på dygn 50 :)
Hon röntgades i fredags och dem kunde se 4-5 valpar, men man vet aldrig om det finns någon som gömmer sig där inne ;)
 
 
Längtar extra mycket efter valp i dag.. eller har gjort det extra mycket nu senaste tiden..
 
Då förra veckan man fick ett besked som gjorde mig grymt ledsen och sårad.. När man försöker att kämpa sig igenom svåra tider och ser att andra får allt dem pekar på så känns det som man blir sparkad i magen tusen gånger om..
Dem här senaste åren framförallt dem senaste 2 åren har varit skit rent ut sagt!
Okej.. har haft ett rent helvete rent psykist i 6 år då man blev tvingad till saker som jag hoppas ingen behöver gå igenom.. vilket har påverkat hur jag mår i dag då jag önskar att jag inte gick med på det utan att stå på mig mer.
Men då var rädslan för att den situationen hade slutat på ett annat sätt.
Och rädslan som finns där att händelsen ska påverka vår framtid ännu mer finns där alltid..
 
Jag är så grymt glad och lycklig över att vi ska få en valp in i vårt liv som förhoppningsvis ska göra vår svåra situation lite lättare. Göra livet lite lättare att leva, att få en mening med livet..
 
Att gå igenom en operation som har gjort mig mer förvirrad än att klara upp saker gör allt så mycket värre då det känns som jag/vi inte får någon hjälp.
Operationen visade ingen endometrios men doktorn misstänker PCOS då jag har cystor(äggblåsor?) i vänster äggstock, med tanke på att min svåra acne, kraftig vikt uppgång, och smärta/ömmhet över vänster äggstock började samtidigt.. våren/sommaren 2011. Så fick ta ett blodprov på väg hem efter operationen.
 
Ringde till gyn i Huskvarna då doktorn sa till mig att göra det för att få hjälp med att få behandling samt vidare utredning.
Fick till svar ''Du är för ung'' , ''han borde slutföra utredningen'', mm..
Riktig tjurkärring.. och jag har nog ALDRIG gråtit så mycket efter ett telefon samtal, att känna sig så liten och så jävla kränkt!
Hon sa att hon skulle ta upp det på en rond med läkaren som skulle vara på onsdagen veckan efter.. i morgon har det alltså gått en vecka efter ronden och jag har inte hört ett SKIT!
Så känns/ verkar inte som att jag kommer få någon jävla hjälp.
 
I morgon ska jag ringa runt till andra privata och/eller till kk..
 
Känns som allt ska gå emot en så kommer säkert inte få någon hjäp där ifrån heller..
Men måste försöka, vill verkligen inte vänta mer än TVÅ jävla år till innan jag KANSKE får hjälp.
 
Tack gode gud så försöker jag att fokusera på valpen och tänka på att snart har vi valp..
 
Nu handlade detta inlägg om annat än valpen.. men blev tvungen att lätta mitt hjärta lite i denna sjukt jobbiga situation.
Kommentera inlägget här: